Se, dö och vårda

Jag handlade i dag. När jag och kundvagnen var på väg till rullbandet, stannade vi upp eftersom en äldre kvinna med krycka skulle blivit påkörd om vi gasat på.

Med tanke på all privatisering inom vård och omsorg är jag ytterst tveksam till att min kommun i morgon kommer att klubba igenom följande, som står på Sundbybergs hemsida:

”Biståndsbedömningen ska utvecklas, LOV ska införas inom hemtjänsten, en värdighetsgaranti ska tas fram, delaktigheten ska öka och all personal ska få vårdutbildning och utbildning i bemötande.”

Det låter som om målen ska uppfyllas med hjälp av en svajig struktur. Och det tycker jag för att jag anser att det är fel att tjäna en hacka på andras nöd och behov. Skatt är fina grejor.

Det finns en risk att frasen ”se Sumpan, sedan dö” får en ny, i mitt tycke bokstavligare, innebörd.

På vägen hem bromsade jag bilen när jag uppmärksammade att en blind äldre man korsade övergångsstället. Passagen tog sin tid. I morgon är det ny vecka. Nya möten väntar.

På tal om framtiden

Vi lever i den bästa av världar och vi vet allt. Alla möjligheter ligger framför oss och framtiden är här. Att utvecklas, gå vidare är enbart beslutsfrågor om att agera eller inte.

Nja, jag tror inte riktigt på det där. Jag tror istället att världen är en ständigt förändrande organism. Vad som händer imorgon är inte alltid självklart.
Därför är det viktigt med solidaritet.
Därför är det viktigt att inte låta privatiseringar gå över styr.
Därför tycker jag att den här debattartikeln om sjukhus, journaler och offentlighet är viktig. För framtiden om inte annat.

På tal om futurum promenerade jag till kvartersbutiken och fick syn på en man i sina bästa 30 år som var väldigt blek i hyn, hade stripigt hår och verkade ta det lite för försiktigt i solen, på gatan. Ett ufo, tänkte jag med tanken på att jag tyckte att killen inte var helt på banan – eller trottoaren - och aningen mycket turist i tillvaron. Nåväl, även om fördomar kan vara en av mina starka sidor blev jag förvånad över att det på en av kassarna som mannen bar med tryckta bokstäver stod Science Fiction-bokhandeln. Jag tyckte att intuitionen väglett mig till punkt och pricka. Samtidigt kände jag mig ordentligt utanför, liksom lost in space. SF har aldrig varit min grej.