Enligt Washington Post lär skådespelerskan Bette Davis ha sagt: "I don't take the movies seriously, and anyone who does is in for a headache."
True indeed, men well, well cykelställ I bet att hon in heaven eller vilken dröm hon nu förgyller aldrig kollade på Michael Hanekes filmer. I veckan hade "Funny Games US" premiär. Jag såg filmen utan "US", när den kom 1997, och mådde fysiskt illa och grät och mådde dåligt en bra tid. Så jag tänker inte se den amerikanska varianten. Men jag läste en i mitt tycke väldigt intitierad recension i DN om denna säkerligen osmakligt ruggiga, nya Haneke-film.
Hur som helst. Allvarlige Michael Haneke har verkligen något att berätta om vår tid, om vår passivitet och tjusning för våld och hur vi - medvetet eller omedvetet - gör vårt bästa att plocka fram psykopaten inom oss. Vardagen ter sig inte riktigt den samma, efter ett besök hos den österikiske regissörens välexponerade verklighet.
"Det är synd om människorna", säger Indras dotter i Strindbergs "Ett drömspel".
"Ja, de lider verkligen", skulle en Haneke-figur tillägga och tillfoga mig huvudvärk.
En box med Davis-filmerna "All About Eve", "The Virgin Queen", "Phone Call From a Stranger", "Hush . . . Hush, Sweet Charlotte" och "The Nanny" har nyligen getts ut.
Dreams are made of that.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar