Blickar upp och ner

Film är fantasier. Det syns på omslaget till Stockholm filmfestivals programtidning, som pryds av en bild av en kvinna som sitter på knä. Hon lutar huvudet bakåt, är naken har något slags g-klavformat mönster målat på kroppen. Fräckt? Nja. Grabbigt? Hmm.

Bläddrar jag till sidan 4 ser jag en annan kvinna, Catherine Deneuve, i en annons för Cinemateket (som visar gamla filmer). Hon har bara armar men kläder på sig och tittar neråt. Hennes händer är bundna, nästan som om hon levde ut en erotisk fantasi och det kan mycket väl så vara, eftersom bilden är hämtad från Luis Bunuels film ”Dagfjärilen”, där det inte alltid är så lätt att veta vad som ska föreställa fantasi respektive verklighet. Läckert? Njadå. Gubbigt? Jomenvisst.

Blicken riktad upp eller ner. Hur som helst är det inte mer eller mindre avklädda kvinnor – eller män – som får mig att besöka festivalen och förhoppningsvis se några godbitar, som troligtvis inte får svensk distribution. ”Julia” med Tilda Swinton, den turkiska ”Ara”, grekiska ”Tale 52”, danska ”Dancers”, Atom Egoyans ”Adoration”, rumänska ”Hooked” och de ryska ”Everybody dies but me”, ”Mermaid” och ”Paper soldier” lockar mig. Har jag möjlighet botaniserar jag i den latinamerikanska sektionen. Eller så hoppas jag på vackert väder och tar jag mig ett antal långfilmslånga cykelturer. Och när festivalen väl är över kommer ”Hunger” av (inte skådisen som dog 1980 utan) konstnären Steve McQueen definitivt upp på en biograf nära dig. Den handlar om Bobby Sands och lär vara sjuhelvetes bra. Den ska jag inte missa!