Garderober, väljare, gangsters

Dagarna verkar inte bara bli kortare; de går snabbare också. Igår klämde grabben och jag i för vårt fosterland och knipsade med bultsax ansenligt tjocka metallstänger, så att hyllorna i min frus vassa konstruktion till garderob ska passa. Det var svettigt och som äldst på plan gjorde jag grovjobbet.

Dagen innan när presidentvalet i USA avgjordes hörde jag att 30- och 40-åriga amerikaner som aldrig tidigare röstat masat sig till vallokalerna. Det är fantastiskt. Det föder hopp.

Samma dag såg jag det italienska dramat ”Gomorra”, som är baserad på Roberto Savianos bok om maffian i Napoli och hur den kriminella verksamheten ynglar av sig, ändrar form och sedermera etableras i legitima sammanhang. Filmen är mörk som natten och plågsam att följa, för att verkligheten som gestaltas är fasligt tung och cynisk utan några visioner om framtiden. Miljöerna är sjaskiga, människorna råa, handeln brutal. Den är en tydlig spelfilm, där hjältar och (såklart) antihjältar återges med ett slags dokumentär, närmast antropologisk, form, som jag just nu inte kan erinra mig att jag upplevt tidigare. Mästerligt är ett epitet som passar. Och. Sitt kvar under eftertexterna.