En tur med Bond

Jag hade aldrig möjlighet att se förhandsvisningen av den nya Bondfilmen. Jag fick reda på att distributören förbjudit journalisterna att ta med kamera, mobiltelefon eller annan inspelningsutrustning in i biosalongen. Vidare skulle man i foajén ”tyvärr ha en säkerhetskontroll” (citat ur pressmeddelandet).

Huruvida det blev verklighet av restriktionerna vet jag inte. I varje fall kan jag instämma i att upphovsrätt är viktigt. Men är det angeläget på det sättet? Svaret kommer i nästa offensiv. Biobesökarna ska övervakas med mörkerkamera. Övervakningsutrustning till 149 biografer i landet har köpts in.

Dessutom – och detta är väl själva poängen: ”Personen med mörkerglasögon står vid sidan och stör inte biopubliken.” Glöm ”Bonde söker fru”. Ta dig en Bondgubbe eller –gumma istället. Men för det krävs bondtur. Såklart.

All right

I morgon är det premiär för Bondfilmen, som förra veckan blev tillåten från 11 år, inte från 15 som det var bestämt från början. Det gillade grabben.
All right, sa han.
Han har ännu inte sett någon barnförbjuden film – på bio.

Själv har jag aldrig kunnat ta till mig varken spänningen eller isen i Bondserien. Men jag gillade Daniel Craigs tolkning senast, mest för att rollen hade en gnutta djup. Grabben, min fru och jag såg ”Casino royale” i form av en piratkopia – hysch! – i en hemmasalong – jag säger inte var – med halvdant ljud men med Mads Mikkelsen och de andra nära inpå.

Jag tror på upphovsrätten och laddar aldrig ner. Genom jobbet behövde jag se på actionfilmen ”Running scared” och när den igår var långtidsuthyrd på dvd-stället runt hörnet började jag fundera över olagligheter. Sedan slog det mig att den där knappnålen faktiskt en gång i tiden kunde blivit en silverskål. Så jag en hittade en annan uthyrare, rakade av filmen och höll på att bli sjösjuk av den dåliga smaken att berätta en familjesaga med inte bara tjuvar och poliser utan också med psykopater, prostituerade och pedofiler. Kommer jag att ladda ner nästa misch-masch? Glöm det. För varje film jag hyr stödjer jag svensk film. Och när nu censurgränsen för ”Quantum of solace” sänkts så går ju flera familjer på bio. Det göder den svenska filmkossan.
Mu, säger jag.
Eller som grabben skulle säga:
All right.
Vad det innebär för familjerna ifråga kan vi ju dryfta om.