Fyrverkeri av stolthet

Kommer in på en Broadwaypjäs om att komma ut, om tron på ett kristligt paradis och samtidigt fördömandet mot så kallade syndare, om att brottas med kärlekskval som får så stora proportioner att de av nödvändighet måste sopas under mattan. Next Fall heter stycket, som använder klichéer och robusta karaktärer lika lent och ledigt som majonnäsen, dillen och citronbiten på en räkmacka. Det är med andra ord en välgjord portion teater med både bitter och söt eftersmak. Att förtrycka en människas sexualitet är så mycket värre och starkare än att fördöma individers religiösa eller politiska val. Störst av allt är kärleken. Jag kan inte låta bli att blicka bakåt och undra det just är det här som är navet i Derek Jarmans filmer.

Kvällen innan vi åker över Atlantan är det ett infernaliskt hänförande fyrverkeri över downtown, Manhattan. Himlen lyses upp i närmare en halvtimme. Kanske utgår raketerna från kvarteren runt Ground Zero, kanske smälls de av vid vattenbrynet. Från takterrassen förstummas vi och glömmer bort att tugga i oss middagen. Vi inbillar oss att skådespelet är till vår ära – för att vi kom hit efter väldigt många år, inställda planer och diverse turer.

Samma dag som vi ska byta tidszoner kommer vi iväg till Greenwich Village. Där går årets Pridefestival av stapeln. Siren Bikers är speciellt tuffa. Glada är väl alla. Och stolta. Det är ett passande avsked.

Strålande

Jag missade solförmörkelsen idag, men hade roligt åt DN:s grafik och deras rättelse. Jämför dagens bilder och bildtexter med gårdagens i papperstidningen. Du börjar definitivt fundera inte bara varifrån solens strålar kommer utan också hur de når dig.

Komedin "Little miss Sunshine" strålar för övrigt fortfarande. Och så gillar jag DN:s heterogena svängar. Ena dagen spyr en ledarkrönikör galla över bloggare. Idag är tidningens kryss baserat på kvinnliga utövare.

Vårt badrum ska bytas ut. Det tär på en att plasta in och hålla på även om det ju blir en fin present till slut. I helgen ska det bilas. På balkongerna står våra blommor. Grabben, min fru och jag har flytt dammet och fältet. Vi missar parader av olika slag, men efter åska och regn badade vi i Mälaren och när vi satt på klippan tittade regnbågen fram.