Någonting
är på väg att hända. Människor har fått nog.
Så
uttryckte en vän tillståndet i Sverige 2012.
Dokumentären
Inside job (2010) belönades med en Oscar ifjol. Enligt filmen bidrog
kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor's till den ekonomiska
härdsmältan 2008, som svepte från USA över hela världen.
Spekulationer, lögner och girighet var drivkrafterna när
fastigheter värderades och lån portionerades ut som konstruerade delar av marknadens naturliga tillväxt.
Varför
ska jag lita på Standard & Poor's när företaget bedömer
huruvida Grekland kippar tillräckligt efter andan eller om Frankrike
har en spik i sin statliga kassakista? Vad kan få mig att tro att en
värdering från kreditvärderingsinstitut är inget annat än en
åsikt? Enligt Inside job bygger strukturen på inavel och
ryggdunkningar. I andra sammanhang skulle man kanske tala om
korruption. Eller att kejsaren går naken. ”Det sitter en cowboy i
Vita huset” löd refrängen i mitt och polarnas band, när vi en
gång i tiden skojade om den då aktuelle presidentens forna
filmskådespelarkarriär. Men är det bättre i Obamas kulisser?!
Summers, Bernanke och några av arkitekterna bakom krisen äras i
stället för att ställas till svars – och åtalas.
I DN-artikel (ej nätpublicerad) i dag summerar en fransk
småföretagare kreditbetyget så här: "Vad är det där
egentligen för firmor och typer som med några pennstreck kan
påverka livet för 60 miljoner fransmän! Samma typer som var helt
blinda inför subprime- och bankkrisen."
Inlägg
