Det har bara att göra med en känsla,
men en mycket stark sådan. När jag tänker på hur Stellan
Skarsgård agerar i Den enfaldige mördaren hör jag trumpeterna som
Johnny Cash sjunger om i The man comes around.
Sedan tänker jag på den fattige
arrendatorn som Nisse Ahlroth spelar. Och i samma veva far fabrikören i
Hasse Alfredsons gestalt förbi samt pengarna som brinner.
Jag är inte rädd för fanatiker eller
terrorister eller islamister eller kristna men jag darrar en aning
över att den ekonomiska bollen snurrar i allt högre hastigheter –
och att dess bana ska antas vara stigande. Hela tiden.
Inlägg
