Ruta 25

Nästa år ska min fru, grabben och jag käka meze i Beirut. Året därpå hoppas jag att vi ropar ”Tjena, hur är läget?” i Homs i Syrien.

Jag vill gärna att vi någon gång i framtiden återser New York, och en jungfrufärd till Peloponnesos finns på min önskelista. I övrigt står hojen redo. Åtta växlar har jag för att bli glad över och förbannad på vad som händer i världen med värdena och välfärden. Jag tänker använda alla kuggarna, även ettan som jag tidigare .

Jag avslutar det här bloggåret och den här kalendern med en av de bästa filmscenerna från det här århundradet. Spelet och stilen svindlar och modet att gestalta ett problem på det sättet väcker hopp och naturligtvis förtvivlan.

Gott nytt år.

Ruta 24

Slutet på året närmar sig och lusten att sammanfatta kittlar mig. Men hur svårt är det inte att kunna se klart och bena ut. Årets näst sista dag är i varje fall förträfflig och innerst inne i skafferiet ser jag att många av de andra 363 dygnen haft en ton av dur omkring sig.

Ibland styr vi, ibland följer vi efter. Ofta vet vi varför. Vi har alltid ett val.

Ruta 23

Rainer Werner Fassbinders sista filmer påminner om fyrverkerier. De är otroligt vackra och stilsäkra samtidigt som de berättar om människor som bränner ut sig eller i varje fall är illa ute. Satiren Lola är som en psykedelisk tripp genom ett samhälle som vilar på en korrupt grund. Att färgerna i den filmen blir så starka ska givetvis också tillskrivas Barbara Sukowa.

Ruta 22

Vi är inte äldre än vi tror oss vara. Och vi fyller roller efter behag. Ibland är kläderna för små och ibland sjunger vi falskt, gräsligt falskt till och med. Men låter gör det och syns gör vi.

Ruta 20

Känslan av att komma fram är överväldigande. Det är lätt att glömma bort det.

Läs Paul Bowles Den skyddande himlen så ska du upptäcka vilken fin adaption Bernardo Bertolucci gjort.

Ruta 19

Den gångna veckan hade jag svårt att sova några nätter. Kanske oroade jag mig för tomtens framkomlighet. Inget botar insomnia som några minuters tv-tittande. Problemet den här vargtimmen var att jag fastnade framför en intressant intervju med den brittiska skådespelaren Juliet Stevenson. Hon berättade att hon ofta kände sig tvungen att påpeka för regissören hur platt filmrollen, som hon skulle gestalta, var skriven – företrädselsevis av en man. Ibland fick hon gehör för sin kritik, ibland inte. Samtidigt ville hon givetvis jobba. I Skruva den som Beckham, Being Julia och Tillbaka till Yorkshire har vi fått en antydan om hur hon kan tolka.

Att verkligheten i den anglosaxiska filmindustrin kan beskrivas på det sättet är sorgligt, även om det inte är märkligare än att styrelserummen fortfarande annekteras av honom och lågbetalda deltidsarbeten innehas av henne.

Därför är Bridesmaids ett unikum. Av Kristen Wiigs manus (tillsammans med Annie Mumolo) och spel blir blir jag så glad att jag kissar på mig, ja, till och med gör i byxan. Kanske någonting håller på att hända på andra sidan Atlanten - och på andra sidan Engelska kanalen. Vem vet, Juliet Stevenson kanske kan skörda en komplex karaktär eller två. 

Här är några recensioner: DN, HD, SvD

Ruta 18

Allt du önskar, radions julkalender, är en av årets kulturella höjdpunkter. Den tar slut i dag men jag har ännu inte hunnit dit utan har fyra poddade avsnitt kvar att gotta mig med. Ett uppror stundar och vad som ska hända är ohyggligt spännande. Jag hoppas att huvudpersonen Elvira hittar sin mamma, som är ute på jobbsökarturne - väl? Och vart har alla människor försvunnit? Samma fråga kan ställas om blommorna. Har de  vissnat eller bränts upp?

Sara Kadefors har både kalenderskrivit och regisserat. Jag började förresten läsa hennes roman Borta bäst när jag tidigare i höstas åkte till Grekland. Jag blev såld från första sidan. Tyvärr glömde jag boken på planet och jag sörjde en stund. Sedan tyckte jag att min glömska passade, för nu skulle någon annan få glädje av att läsa om kärnfulla människor i marginalen och som som halvt om halvt lever i något slags skuggsida. En annan dag tar jag mig till bibblan och lånar boken.

Inga rörliga bilder i dag, däremot första avsnittet av Allt du önskar. En vecka kvar till nyårsafton. God jul.

Ruta 17

Julen i all ära, men ibland blir det för mycket. Alldeles för mycket.

Ruta 16

Det har bara att göra med en känsla, men en mycket stark sådan. När jag tänker på hur Stellan Skarsgård agerar i Den enfaldige mördaren hör jag trumpeterna som Johnny Cash sjunger om i The man comes around.

Sedan tänker jag på den fattige arrendatorn som Nisse Ahlroth spelar. Och i samma veva far fabrikören i Hasse Alfredsons gestalt förbi samt pengarna som brinner. 

Jag är inte rädd för fanatiker eller terrorister eller islamister eller kristna men jag darrar en aning över att den ekonomiska bollen snurrar i allt högre hastigheter – och att dess bana ska antas vara stigande. Hela tiden.

Ruta 15

De båda journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye firar jul och nog även nyår i etiopiskt fängelse. Det trodde jag inte efter rapporteringen från rättegången när de la fram sitt försvar, och domarna verkade intresserade av att förstå korrespondenters arbetsförhållanden. Men icke.

I stället vanmakt. 

”Det finns ingen logik”, säger Kjell Persson till DN. 

"De har inget bevis och ändå kan de döma dem. Det är otäckt, säger Linnea Schibbye Steiner till P1.

Turkiska myndigheter fortsätter att diskvalificera sig för att ingå i en framtida humanitär division. I dag arresterade man 38 kurdiska journalister – med terroristanklagelser som förevändning, enligt CNN. 

Ruta 14

Ingen väg kan väl kallas för rak.

Ruta 13

Ibland är drömmen verkligare än livet.

Ruta 12

Jag såg följande rubrik på nätet: ”Jag lever i en bil. Jag äter vad jag hittar, jag söker efter anslag.”

Att få ihop plus och minus är en konst. En del bankkoncerner är duktiga på att räkna, samtidigt som de inkasserar stöd från sina kunder i form av statliga garantier.

Utifrån den årliga, enorma summan 30 miljarder, som svenska storbanker tack vare ränterabatter tjänade i snitt åren 2002-10 (enligt DN i går, ännu inte på nätet), infinner sig två frågor: Vad är konsekvensen av summan och hur investeras den? Vad kunde den summan använts till i stället?

Man kan också uttrycka sig så här: ”The banks and the rating agencies have become the dictators of the West.” 

Ruta 11

Ibland är det så lätt att haka upp sig. Och när så sker, ja, då går det lite sämre.

Ruta 10

Grabben har en musiklista, som han pluggar in. Först hör jag Here comes the summer med Undertones. En stund senare ljuder Shadowplay med Joy Division. De låtarna lyssnade jag på i hans tonår.

Har du hört Love will tear us apart, frågar jag.

Den finns på listan, får jag till svar.

Bowie lyssnade jag också på. Det gör grabben med.

Ruta 9

Med en cykel kan man ta sig var som helst. 

Ruta 8

Jag tror inte att bara människor som växt upp i betongmiljö hänrycks av havet och horisonten. Behovet att kasta sig ut har nog än fler.

Ruta 7

Alla har vi varit unga. Det har gått 30 år sedan Vem minns Dolly Bell? gick på bio. 24000 kyssar får mig att minnas. Dig också, kanske.

Ruta 6

Ett ja är ibland ett nej. Vad du säger kan betyda något annat. Och en blomma är inte alltid en blomma.

Ruta 5

Nedräkningen till nyår fortsätter.

I DN debatteras pressetik utifrån en frågeställning att publicister och journalister köper information från polisen. Stämmer antagandena låter det som tvivelaktiga affärsuppgörelser och arbetsmetoder. Stockholmstidningen har i dag ett allt annat än homogent innehåll. I en nyhetstext (ännu inte på nätet) om högerextremism redovisar skribenten inte bara vad som hänt utan visar också journalistiskt kurage genom att berätta om det explicita hot som uttalats av fanatiker på plats.

Att förmoda sprider grumliga ringar på vattnet. Det låter som en klyscha, men att fråga – ställ gärna naiva spörsmål – är nödvändigt. Även om svaren uteblir blir cirklarna glasklara. Se gärna Inside job om du får tillfälle. Eller varför inte Den förskräckliga flickan?