Diskuskastaren

”Fotbollsrörelsen är den enklaste av idrottsrörelsens idrottssektioner, och det gör att folket har lätt för att förstå det. Och i och med att det finns en serie, så skapar en sådan historia ett intresse utan att kvaliteten på fotbollen behöver vara så stor.”

Citatet kommer från en radiointervju med diskuskastaren (!) Harald Andersson. I fotoarkivet bläddrar jag fram till friidrottaren, som 1934 satte världsrekord i diskus och samma år vann EM-guld. Harald idrottade för den inre tillfredsställelsen, bortom publika vrål och medial uppmärksamhet. Något annat fanns inte från hans diskusring. När han kastat långt ville han dra sig tillbaka och njuta av det han hade presterat.

Tänk så modern Harald var. Eller har tiden ännu inte hunnit ikapp hans tankar?

Den fina intervju från 1937 kan du lyssna på här.

Vid sidan om Harald ser du Per-Albin som lirar bowling. Det är en annan historia.

Byline för båda fotona är Vicke Malmström.

Framåt marsch

Det har gjorts listor om ditten och datten den senaste tiden. Avslut, eller i varje fall summeringar, är bra och jag hade själv gärna hakat på med de grymmaste eller gladaste replikerna på film, de värsta övergreppen såväl i Sverige som i världen och såklart den aktuella listan över populära scenarion vid vilken tidpunkt luften på jorden tar slut. Mina tio bästa stunder från det gångna året respektive decenniet skulle givetvis radas upp.

Men nej, det får vara. Inte så att jag tror att allmänintresset är litet utan jag känner mig för mycket här och nu. Har ingen lust att blicka bakåt. Framåt marsch, alltså. Men jag måste nämna Mystique, vars vackra förnamn kontrasteras av det ultratråkiga Jones. Jag såg henne på tv i VM-sändningarna i friidrott från Berlin. I 13,42 sekunder ägde hon. 100 meter var distansen. Heatet det tredje.

Hon ställde upp. Hon sprang. Hon kom sist i sitt lopp. Men hon gav järnet och vad jag än kommer att göra i framtiden, så har jag Mystique som förebild. Det låter enkelt men var ett svårt val. Och någonting måste vi bära med oss från det förflutna. Hon blir min listetta. För förra året. För decenniet har jag ännu inte bestämt mig. Mystique Jones representerar Nauru. Kanske åker jag eller du dit någon gång.

Möten

Strosade i det gröna. Två gestalter fångade min uppmärksamhet.

Jag smög mig närmare.


De märkte mig inte.


Jag kunde höra dem.

Det är i Marabouparken det händer.

I Berlin sker annat. Där joggade Usain Bolt sig till semifinal på 100 meter. Mest imponerad blev jag av Asafa Powell. Tyson Gay lurar i vassen.

Utflykt

Grabben, min fru och jag åkte med klinker ock kakel till landet, som håller på att renoveras. På vägen köpte vi golv. Väl framme träffade vi hantverkarna, som är duktiga och än så länge ska ha heder för sitt arbete. Sedan fikade vi. Och efter det hoppade vi i sjön. Det var aningen kallt, men så var det bara mitt andra dopp i år.

På hemvägen somnade grabben, och min fru och jag doade till Marvin Gaye, James Brown och några till. Efter att jag för första gången lyckats backa med ett släp köpte vi thai. Maten smakade inte så värst, men med Oppigårds Summer Ale blev det en höjdarmåltid. (Grabben drack läsk.) Sedan tog det inte många minuter innan mina ögonlock släppte kontrollen.

Jag vaknade lagom till att på tv se Kenenisa Bekele leka sig till vinst i femtusenmetersloppet i Rom. I samma tävling smällde Tyson Gay till med 9,77 på hundra meter. Snart vankas jordgubbar.