Grabben sa: Jag vet hur en gul färg ser ut. Men hur vet jag att du eller någon annan tycker likadant? Vem har bestämt det? Vem kan uppfatta vad andra uppfattar?
Under frukosten som följde pratade vi om sociala överenskommelser och vetenskaplig läror. Hur det vore att se världen genom ett filter passade fint till kopp kaffe nummer två.
Sov du gott i natt, frågade jag.
Mmm, blev svaret samtidigt som den sista chokladmjölken sveptes.
Ett kort ögonblick infann sig stillheten, eller vad det rogivande aningen loja ska kallas, i köket.
Inte gult eller rött, hellre grönt, möjligen ljust violett. Världen slöt sig. Öppnades.
Tänk om jag sover nu och allt detta är en dröm, sa grabben.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Ah, underbart! Jag gillar Grabben, he's my kind! Tänker ständigt i såna banor, hur vore det om, hur ser det ut från ditt håll, uppifrån, dåifrån, om hundra år. Oj oj. Fint med din synestesiupplevelse. Lojt lila.
Skicka en kommentar