Studentskit

Grabben tar studenten till sommaren.

Han, hans kompis, min fru och jag surrade över var sin pizza kring skiva, flak och ställen. Plötsligt uppkom möjligheten att min fru och jag skulle kunna gå på studentmiddagen.

Ja, den är även till för föräldrar och sån skit, sa kompisen.

Den repliken satte igång tankeverksamheten hos min fru. Men det var jag som reagerade blixtsnabbt.

Jag är skit!

Och jag är förälder, instämde min fru.

Stilla växa vara

Jag ville verkligen resa. Trots att jag var i god tid sprang jag till bussen som tog mig till flygbussen. Jag skuttade även till den fyrhjulingen, som styrde mot flygplatsen. Askan hade skingrats och innan jag visste ordet av satt jag på planet, mellanlandade, strövade omkring i en lång korridor med glasväggar, käkade en ciabatta, funderade över vädret som skulle välkomna mig, åkte upp i luften, ner på marken, kom fram, hej hej, kram kyss, mat, hur var, gå ut, skjorta plus frivilligjacka, ett glas, hem, sova.

Tiden står ibland stilla. Det jag upplevt inte tusentals gånger eller ens hundra räcker för att upprepningen ska blomstra. Låter jag bli att ge efter, oj oj oj, vad den blomstrar då.

Morgonen därpå sover jag ut som jag gör en forn sommarlovsmorgon. I hallen möter jag min fars frus mamma.

Vad du har vuxit, säger hon.

Hon klappar om mig och vi kramas. Hon fortsätter:

Du är en riktig man!

Både du och jag vet hur gammal jag är men ibland står tiden stilla och så får det väl vara.

Vilja och skola

Vi har alla ambitioner och prioriterar olika. Vi gör våra val och vill än det ena, än det andra. Göra plattan, baka brödet, komma igenom den boken eller den dörren. Vara stjärna eller kamel för en dag. Softa, sova, svettas.

I söndags såg grabben, min fru och jag en film om en fem-sexårig flicka som vill kunna läsa och samtidigt lära sig roliga historier. Inledningen av filmen försöker hon på olika sätt skaffa pengar så att hon kan köpa en anteckningsbok och en penna, för det måste hon ju ha i skolan. Till slut lyckas hon. Nästan.

Filmen heter ”Buddha föll av skam” och handlar om nöd och behov. Och misär. Ska du se någon film på bio i vinter så är det den här som gäller. Den har premiär på fredag.

Historier föds ur nöd. Den här har gjort det. Den är lika klassisk som ”Cykeltjuven”. Faktiskt. Jo, faktiskt. Flickan, som vi följer, vill lära sig skriva. Någonstans fattar hon att hon måste det för att överleva. Men för att överleva måste man också dö. En smula.

Mer tänker jag inte berätta än att filmen är gjord av Hana Makhmalbaf. Eftersom hennes pappa heter Mohsen och hennes syster heter Samira och båda är prisbelönta regissörer, är det kanske inte så konstigt att det regnat priser även över Hanas film. Det märkliga är att hon är blott 20 år och lever i exil. Än här, än där, som hon uttryckte det på galavisningen vi besökte. Priserna är mest ett tecken på att innehållet i filmen har gått fram, fortsatte hon och berättade sedan att hon slutade skolan i Iran som åttaåring. Anledningen var de religiösa påbuden. Istället började hon i sin pappas filmskola, där hon gick i tio år.

I går var vi på grabbens utvecklingssamtal, och vet du, läraren frågade grabben om han inte ville tänka på kort- och långsiktiga mål. Så där fundera så smått. Vad vill du? Vad har du för drömmar?

Jag vill berätta om smärta, sa Hana Makhmalbaf, när hon avslutade frågestunden, och hela hennes mörka gestalt, korpsvarta hår och dito färgade kläder lyste på samma självklara sätt som solen gör.

Uppdatering:
”Buddha föll av skam” utspelar sig i Afghanistan. Där spelades den också in. Enligt Hana Makhmalbaf har filmen visats på biografer i landet.

En familj som alla andra

Anfall & försvar

Utan anfall inget försvar. På Råsunda saknades Zlatan direkt efter att han blivit utbytt. I Wroclaw tror jag att Lövgren och Vranjes hade fått fart på den passiva offensiven. Nu gick det som det gick. Frustration.

Britten Terence Davies berättar mycket starkt om laddade förhållanden och hur de kan komma till uttryck. Kanske såväl fotbolls- som handbollsherrarna skulle tagit sin en titt.

För tydlighetens skull: I scenerna nedan möter vi en bror och två systrar, varav den ena ska gifta sig. Mamman och pappan medverkar också. Filmen heter "Distant Voices, Still Lives". Den är min favorit. Mycket nöje.