Gnugg

Vissa dagar är som en handbollsmatch i dam-VM mellan Sverige och Uruguay. Spelet är långsamt och man kämpar för att hitta en rytm och när den är på gång låser sig dörren, formuleringen, tunnelbanespärren lik förbannat. Nåja, svenskorna vann till slut komfortabelt och själv kan jag nog tycka att det känns bra att tänka på de italienska medelåldersturisterna som frös i stockholmskvällen och därför gnuggade varandra så intensivt att jag blev rädd att de skulle fatta eld.

Tänk om många andra skulle följa exemplet att gnugga. Vem vet, helt plötsligt skulle hela världen vara vara wild & crazy och dessutom även on fire och det skulle sprida värme och säkert även glädje och det behöver man inte vara skraj för.

VM-gruppspelet fortsätter. Svenska landslaget möter Kroatien på torsdag. 

Biten, hälften

Vi sammansatta varelser är nog ofta mer än en person, och vi är inte mer än vad vi delar med oss. Veckans kanske raraste kulturyttring är en kombination av sång och handboll. Visste du att Eskilstunalaget Guif sjunger ”Äppelbiten” varje gång de vunnit en match? Ja, det är klart du visste. Men kolla här då, här är mannen och supportern bakom sången. Och i morgon är det final mot Alingsås i Globen.

Vrålen ”Ooh, aah, Can-to-na” kommer säkert att ljuda i Ken Loachs nästa film, Looking for Eric, en tragikomedi om en man som mister det mesta (jobb, familj, vänner) och till slut bara har en bild av den franske fotbollsspelaren Eric att ty sig till. Den ska jag se.

I en backe såg jag hur en kvinna med en barnvagn korsade vägen och mötte en man som ledde två cyklar. Hon började inte sjunga men gasta på ett främmande språk. Kanske sa hon ”Hur tänker du!? Ska jag cykla med barnvagn?” eller ”Vad trevligt att du kommer, men var är din andra hälft?”.

Anfall & försvar

Utan anfall inget försvar. På Råsunda saknades Zlatan direkt efter att han blivit utbytt. I Wroclaw tror jag att Lövgren och Vranjes hade fått fart på den passiva offensiven. Nu gick det som det gick. Frustration.

Britten Terence Davies berättar mycket starkt om laddade förhållanden och hur de kan komma till uttryck. Kanske såväl fotbolls- som handbollsherrarna skulle tagit sin en titt.

För tydlighetens skull: I scenerna nedan möter vi en bror och två systrar, varav den ena ska gifta sig. Mamman och pappan medverkar också. Filmen heter "Distant Voices, Still Lives". Den är min favorit. Mycket nöje.

Skjortor och handboll

Vid den tredje skjortan kom jag att tänka på Adam Mickiewicz Herr Taduesz. Trots att pjäsen inleds med

O Litauen

uttrycker verket den polska identiteten ungefär som Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons resa gör den svenska. Men sa har de slaviska centraleuropéerna också sina riksdagar för jämnan i Warszawa och dess omnejder. Kvällens handbollsmatch var en rysare, typ i klass med den sega belägringen av Czestochowa. Bielicki höll på att bli en sådan där svart madonna, som en gång i tiden spökade för Karl X Gustav och hans losers.

Det kunde alltså blivit en torsk. Men Svensson och Gentzel spikade igen på sådana vis att jag är säker på att den gamla religiösa ikonen naggades i kanten. Att de blågula målvakterna hade ett kompakt försvar och en hypertaggad Daribor Doder i anfall gjorde givetvis sitt till. 22 lika slutade matchen. Åtta skjortor kom jag upp till. Nu väntar väl OS i Kina.