I morgon vid den här tiden är jag söderöver. Inte i Aten som på bilden men väl i Thessaloniki. Jag säger hej till pappa, brorsorna och släkten. Kanske går vi en promenad. Eller så sitter vi på balkongen. Lite prat, en del mat. Mycket larm. Askan verkar skingra sig, men det är klart, planet ska lyfta också. Hur som helst är jag på väg.
Vad vore vi utan avbilder som vittrar allteftersom vinden viner, solen steker och regnet strilar.
Inlägg
4 kommentarer:
So long, så länge, Konstantin! Lycklig resa!
Ta med en flaska, lite ost och oliver hem till oss stackare som blir kvar i snön.
Innan jag omskolade mig till det jobb jag haft sedan dryga 20 år tillbaka så arbetade jag på en fabrik i en stad vid Smålandskusten. Där jobbade jag tillsammans med, bland många andra, en man som en gång emigrerat från Thessaloniki för att bosätta sig och jobba i Sverige. Även hans fru jobbade på fabriken och dom hade det slitigt för att få det att gå ihop med familjelivet och barnen. Ibland träffades dom på jobbet när en gick av sitt skift och en började sitt.
Det var länge sedan, men jag har inte glömt detta slitsamma par.
Det förstår jag, Jah, att det paret lever kvar. Vilken vacker och samtidigt tragisk historia.
Skicka en kommentar