Fotbollslaget Aris Saloniki lirade cupfinal i Aten förra lördagen. Kvällen innan före avresan till huvudstaden började fansen samlas för att dansa och sjunga. Den speciella fanorkestern Bulldog Band spelade. Två av mina brorsor var där.
Den grekiska vardagen tyngs av allehanda ok och jag hade nog trott att jag på gator och torg skulle se inte bara landets ekonomi blöder utan även människorna. Men allt flyter, stålar såväl som liv. Hur skulle det annars kunna gå vidare?
Framtidstron hade långt tidigare sått sina tvivel. Nu blommar många om, men och knappast. En annan av mina brorsor satsar på en teknisk utbildning och lägger fram en rad strategier över framgångarna som komma skall. Sedan kommer invändningen.
Frågan är om jag ens får jobb, säger brorsan. För att arbeta inom mitt område krävs inte de specialkunskaper jag kommer att ha. Vårt land ligger trettio år efter resten av Europa. Jag får söka mig utomlands.
Hur ser det ut i morgon? Vad tycker brorsan då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Jag vet inte om man ska bli glad över att människor har hopp och kämpar eller om man ska bli förbannad över att ingen någonsin ifrågasätter systemet. Måste vi fortsätta traska i en ekonomi som ständigt blåser oss och gör människor fattiga för att berika andra? Är det en naturlag att inordna sig i? Vem kom på det och när? Är en annan värld möjlig?
Så nu fick du användning av grekiskan!? Vackert språk att höra. Det verkar mycket svårt i Grekland. Vems är felet att ekonomin är så kass? Är det ekonomer i regeringsposition?
PS, du gillar tretal, du!
Skicka en kommentar