Jag tycker om när verkligheterna går ihop och gränserna förskjuts, ja, när det handlar inom fiktionens ramar såklart.
Det är lätt att bli inspirerad av gamla mästare och inte kunna hejda sig utan sonika skena iväg i bland uttrycken. För det är inte helt lätt att ana, veta, känna hur man ska göra med en idé som väntar på att bli gestaltad. Kanske så här?
Om det nu var så här som var meningen.
onsdag 1 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tycker också om när verkligheterna går ihop och gränserna förskjuts. Det låter som upplevelsen man har när fiktionen ger en god bild av verkligheten, ja kanske ännu bättre än ----
Skicka en kommentar