Grabben växer och har börjat skoja och spexa och även om jag inte alltid hänger med har jag kul. I går sa han: Jag har tappat bort min fönsterskrapa. Var är den?
Jag började se honom framför ett fönster på 34:e våningen någonstans på Manhattan och undrade hur han kommit dit. Ja, var kunde fönsterskrapan vara?
Puts väck, ljöd grabben.
Nästa fråga löd: Vet du vad jag tycker om kinamat?
Min hjärna snurrade snabbare än mina cykelhjul men jag lyckades inte trampa i mål till vare sig fyra rätter eller Pekinganka.
Risigt, sa grabben lika avmätt och däst som jag kan bli efter en mongolisk buffé.
Vad blir du om du käkar glödlampa?
Genast började jag fantisera om glassplitter och det högg till strax under naveln.
Lös i magen, sa grabben.
Den sista poängens pollett trillade inte ner förrän jag fick det förklarat för mig vad som just var poängen. Ja ja. En vecka är ett faktum. Och jag är ljus (blink, blink) till sinnet. Trevlig helg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Wow, det var ett avancerat skämt. Sånt håller ungar på med. Hade du inte blinkat till där på slutet hade jag inte hajat (som ni väl säger däruppe, ALLA!).
Du måste se Hämnden, Slow. Ruskig. Ruskigt bra.
Humorn är ständigt föränderlig, men ändå verkar det finnas saker som går vidare från generation till generation. Kul om språkliga vitsar är en sådan sak.
Mitt eget påfund är:
Vilket är världens sämsta hav?
Jag återkommer med svaret om ingen kommer på det. :-)
Nu (söndag 10.00) kallar jobbet.
Eureka, Eva.
Hämnden ska jag se. Bier är skitbra.
Kas(s)-piska havet, Jah!
Skicka en kommentar