För
en massa år sedan lyssnade jag mycket på Tom Verlaine, sångaren
och gitarristen som en gång var med i Television. I en intervju jag
läste citerades en kompis till Verlaine och menade att Tom och Tomas
använde sig av liknande bildspråk. Dagen därpå sökte jag upp
Tranströmer i bokhandeln och köpte min första inbundna bok till
fullpris. Världen öppnade sig ytterligare.
VMi rugby pågår och det böljar från tv:n. När bollen spelas i
sidled och ena laget rullar upp det andra stannar tiden. Vissa
spelare bär en huvudbonad och hårtestarna sticker ut så att
huvudena ser ut som kaktusar. Det höjer temperaturen. Spelet ser
tufft ut men inte ojust. Och framför allt verkar man ha en ödmjuk
inställning till motståndaren. Jag tycker att fler sporter kunde
lära sig av det. Såg i går Frankrike mot England och fransmännen
var det klart bättre laget. Annat var det i förrgår när det svenska
fotbollslandslaget rullades upp av finsk fantasi. Ändå slutade
matchen med en viktoria för Sverige. Man brukar säga att bollen är
rund. I fotboll ska vi tillägga, i rugby är medlet och
förutsättningarna annorlunda. I det spelet skipas rättvisa.
Flyt
och rättvisa. Jag vet inte hur Tomas Tranströmer skulle uttrycka
sig. Har Tom Verlaine sjungit om de storheterna. Jag får återkomma
i den frågan. Eller behöver jag verkligen det? Det nya zeeländska
rugbylandslaget, All blacks som det kallas, formulerar sig ju på det
här viset:
Nya Zeeland lirade för övrigt envetet i dagens kvartsfinal mot Argentina. Spännande semifinaler väntar på lördag och söndag.
Inlägg
2 kommentarer:
Härligt klipp!! Roligt sätt att komma till svenske Tranströmer. Jag tänkte nu när jag läste honom igen efter att han fått priset, att hans metaforer i bland påminner mig om Dylans. Det är något med att de är låsta, de kan inte låsas upp med en förklaring utan de använder sig av en känslomässig metanivå på orden. Man måste ge sig hän verbalt för att förstå.
Ge sig hän verbalt. Vet inte om jag förstår men fina associationer väcker det.
Skicka en kommentar