tisdag 6 mars 2012

Händer


Att kunna berätta om det plågsamma är inte alla förunnat. Filmaren och fotografen Ewa Cederstam våldtogs när hon var 18 år. Ett kvarts sekel senare visualiserar hon händelsen, dess övergrepp och misshandel. Dokumentärfilmen Våga minnas är inte bara hågkomsten av traumat utan också resan tillbaka till brottsplatsen, känslorna som stängts av och känslorna som väckts och väcks. Ewa Cederstam, människorna hon möter framför kameran och teamet hon har i ryggen utanför bild trevar sig fram och söker. Själv minns jag alla händer i närbild, som smeker en rygg, som tröstar och kramar, som håller och leder. Och så dessa fingertoppar som snuddar vid en bordsyta, rör sig vidare och fortsätter den modiga resan.

Våga minnas visas på Tempo dokumentärfilmfestival i morgon. Den har biopremiär på fredag. Gå och se den.

2 kommentarer:

Eva Nygren sa...

Våga minnas. Det är modigt men kanske nödvändigt i vissa fall för att gå vidare. En våldtäkt kan jag tänka mig är så plågsam som erfarenhet och lägger lock över hela känslolivet.

Pass4Sure sa...

i am so grateful for your post and this is one wonderful blog.Really looking forward to read more. Great.thanks for sharing.