Att kunna berätta om det plågsamma är
inte alla förunnat. Filmaren och fotografen Ewa Cederstam våldtogs
när hon var 18 år. Ett kvarts sekel senare visualiserar hon
händelsen, dess övergrepp och misshandel. Dokumentärfilmen Våga
minnas är inte bara hågkomsten av traumat utan också resan
tillbaka till brottsplatsen, känslorna som stängts av och känslorna
som väckts och väcks. Ewa Cederstam, människorna hon möter
framför kameran och teamet hon har i ryggen utanför bild trevar sig
fram och söker. Själv minns jag alla händer i närbild, som smeker
en rygg, som tröstar och kramar, som håller och leder. Och så
dessa fingertoppar som snuddar vid en bordsyta, rör sig vidare och
fortsätter den modiga resan.
Våga minnas visas på Tempo dokumentärfilmfestival i morgon. Den har biopremiär på fredag. Gå
och se den.
2 kommentarer:
Våga minnas. Det är modigt men kanske nödvändigt i vissa fall för att gå vidare. En våldtäkt kan jag tänka mig är så plågsam som erfarenhet och lägger lock över hela känslolivet.
i am so grateful for your post and this is one wonderful blog.Really looking forward to read more. Great.thanks for sharing.
Skicka en kommentar