Ruta 21

I många av Alfred Hitchcocks filmer misstänks hjälten vara skyldig till någonting. För att bevisa sin oskuld måste han eller hon (om Hitchcock någonsin hade kvinnliga hjältar, jag minns inte just nu) ta på sig skulden. Därefter blir han, eller hon, rentvådd. Under åren som kom raffinerade Hitchcock sin dramaturgi. I sista minuten är en av mina favoritfilmer, men mest drabbad har jag blivit när jag följt The wrong man med Henry Fonda.

Det är upprörande att journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson i en politisk process dömts till elva års fängelse. Nu är frågan om de ska överklaga eller om de ska acceptera domen för att i nästa skede kunna söka benådning. Det är hemskt vad de måste stå ut med. Vidare är det lätt för mig att från Sumpan tycka någonting. Som att för en diktatur är lögner en förutsättning och därför spelar det ingen roll vad eller vem man utger sig för att vara. Därför tycker jag att Martin och Johan ska söka benådning och parallellt ha tilltro till att de politiska påtryckningarna blir så starka att den etiopiska regimen ger vika. Således blir de skyldiga till vad de anklagas för men förhoppningsvis fria. 

Den goda Alfred skulle nog le i mjugg. Och säkert skulle han i manuset skriva in karaktärer som menar att journalister som överträder lagar får finna sig i att dömas för vad som helst vare sig bevis finnes eller icke. För det hör till dramaturgins regler. I filmen och i verkligheten. 

God fortsättning.

Ruta 18

Allt du önskar, radions julkalender, är en av årets kulturella höjdpunkter. Den tar slut i dag men jag har ännu inte hunnit dit utan har fyra poddade avsnitt kvar att gotta mig med. Ett uppror stundar och vad som ska hända är ohyggligt spännande. Jag hoppas att huvudpersonen Elvira hittar sin mamma, som är ute på jobbsökarturne - väl? Och vart har alla människor försvunnit? Samma fråga kan ställas om blommorna. Har de  vissnat eller bränts upp?

Sara Kadefors har både kalenderskrivit och regisserat. Jag började förresten läsa hennes roman Borta bäst när jag tidigare i höstas åkte till Grekland. Jag blev såld från första sidan. Tyvärr glömde jag boken på planet och jag sörjde en stund. Sedan tyckte jag att min glömska passade, för nu skulle någon annan få glädje av att läsa om kärnfulla människor i marginalen och som som halvt om halvt lever i något slags skuggsida. En annan dag tar jag mig till bibblan och lånar boken.

Inga rörliga bilder i dag, däremot första avsnittet av Allt du önskar. En vecka kvar till nyårsafton. God jul.