Ett av tio barn agas i hemmet. Det påpekar nya Vårdguiden som damp ner i brevlådan under dagen. Mörkertalen är stora. Som hand i handsken är att nio av tio vuxna skulle göra något om de misstänkte barnmisshandel.
Enligt en Socialstyrelsenundersökning, som TT-citeras i dagens Svd, påpekas att socialtjänsten inte uppfyller sina åtaganden, när jourer i stället för kommuner tar hand om kvinnor och deras barn som misshandlas. Att socialtjänsten misslyckas beror också på att den väljs bort.
Resan till jobbet i morgon blir sig inte lik, när jag räknar alla resenärer och för statistik. Kanske reser jag mig och ropar. Far du illa och behöver hjälp vet jag kanske vad som kan göras, ska jag säga och sedan skrika: Nu räcker det.
Inlägg
3 kommentarer:
Ja, det är ruskigt. Jag tänker dock också på det faktum att vi aldrig kan kvantifiera det antal barn som far illa på andra sätt är fysiskt. Tala om mörkertal. Jag vill med det inte alls reducera det skammärke som den slagna för alltid bär med sig.
Jahaja, nu får man hela kitet! Journalist, haha. Du tråcklar dessutom. Jag tycker att din devis är väldigt fin när jag nu tänker på den. Livet är alldeles för fint för att inte låta sig beskrivas, speciellt som det finns ett oändligt antal sätt att göra det.
http://allasmutsigadetaljer.blogspot.com/2009/11/har-du-slutat-sla-ditt-barn.html
Nål och tråd är fina grejor, Eva. Men javisst, dystert är det.
Absolut, Alla, det kan vi.
Skicka en kommentar