Att inte berätta är mänskligt.
Att berätta och hånas för sin historia är kanske mänskligt men samtidigt osmakligt.
Tidigare har jag inte förstått varför kvinnor som våldtagits av ockupanter, soldater eller svin i det forna hemlandet eller det forna hemmiljön väljer att inte berätta för make, familj, närstående.
Med tanke på vad som hänt i Bjästa förstår jag bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Bjästa-fallet, om man får kalla det så, stämmer verkligen till eftertanke på många plan. Det är väl inte någon bra PR för människan som högtstående social varelse.
Hederskultur som hederskultur, det är ju det jag alltid sagt.
Skicka en kommentar