måndag 24 maj 2010

Burkar och bäver

När jag cyklade till skogen for jag förbi en man som satt på en bänk skymd bland träden. Han drack öl. Bredvid honom stod väldigt många burkar uppradade. Med grönskan som fond såg scenen moloket frisk ut.

När jag väl kom fram till skogsbrynet tänjde jag hit och dit med kroppen och kände mig genast oövervinnerlig. Forza. Efter halva joggingturen i kuperad terräng kommer ett svart djur emot mig. Jag blir aningen spak men tycker att det är bättre att fortsätta än lägga benen på ryggen. Snart är vi öga mot öga. Jag och bävern. For ett ögonblick står vi stilla i våra steg. Då händer det. Bävern vänder på klacken och börjar kuta i full karriär. Och inte bara det, jag tycker att hon, eller han, flinar också. Utmaningen är ett faktum. Fyrfotingen får ett stort försprång men först nerför kullen är faktiskt jag. När jag spränger det imaginära målsnöret tycker jag mig höra uppskattande applåder från både en och flera tassar. Kanske någon gnisslar tänder. Eller så är det bara någon som biter i bark.

Resten av turen går som på moln, bortsett från mitt ömmande knä, mina bultande lår och flåset som inte riktigt hinner med vinnaren inom mig. På vägen hem sveper jag förbi parkbänken bakom träden där mannen och ölburkarna tidigare trängdes. Nu är såväl människa som aluminium borta.

5 kommentarer:

Eva Nygren sa...

Låter drömskt! Springer bävrar omkring sådär uppe hos er? Och var du inte i New York?

Mikael K sa...

Här finns massor av schyssta träd.
Inom sinom tid kommer jag dit. Tills dess happens everything här, för att travestera Patti Smith.

Eva Nygren sa...

Fast shit happens everywhere ...

Jah Hollis sa...

Det är alltid lika fascinerande att stöta på ovanliga djur i stadsmiljö. På väg hem en natt i Malmö för många år sedan mötte jag på en öde bakgata en grävling. Vi glodde ett tag på varandra sedan klämde sig grävlingen med oväntad vighet under ett stängsel och försvann in på en uppställningsplats för bilar.
På besök hos en bekant i Björkhagen, Stockholm, mötte vi en natt bland bostadshusen ett rådjur.

Mikael K sa...

U got it, Eva.

Trevliga möten, Jah, till och från får vi även igelkottebesök här på gården. Grävlingarna tycker jag synd om så här års (kanske året runt) eftersom asen efter dem nästan staplas längs motorvägarna. Tungt.