Precis som så mycket annat som man gör för första gången var känslan kittlande. Himlen låg som en filt över oss och molnen burrade upp sig vid våra nunor. Inte desto mindre önskade jag titta neråt. Först lite.
Så än mer.
Lite till.
Därefter fanns ingen återvändo.När vet man att man gjort rätt? Är det förutbestämt? Beror det på hur det känns?
Vi tog oss till Bryant Park, där vi kastade kula. Parken kallades tidigare för Needle Park på grund av att många sprutnarkomaner höll till där. Numera är platsen väl fungerande och välkomnande sedan företagen runtomkring bildat en stiftelse, som ser till att olika aktiviteter kan arrangeras av idealister som även får betalt för sitt kunnande.
Under boulespelet lirade vi med och mot en man, vars hjärta klämtar för en svensk kvinna. Sådant sker, den rytmen känner vi alla till men förvånande nog känner både jag och min fru damen ifråga. Vi från hemmavid. Han från här. Och så hon.
It's written in the stars, utbrast mannen när faktumet framgick.
Så kan det vara. Livet är kort och vägarna outgrundliga. Vi gör våra val. Stjärnorna lyser. På oss alla.
Inlägg
7 kommentarer:
Fast, den där storyn är helt osannolik....
Visst är den. Nu ska vi se om den är som verkligheten, dvs den överträffar dikten.
Jag fattade inte det sista: Känner hon honom härifrån också? Written in the stars, ja, det tror jag inte på. Men att ju mer snackesam man är desto mer fantastiska samband upptäcker man. Och detta var verkligen fantastiskt.
En sådan fin bildserie!! Visst är det en häftig byggnad? Och Bryant Park, namnet är bekant. Ligger det i Brooklyn (jag googlar inte, låtsas att google inte finns, gör så ibland för att upprätthålla kontakten. Förresten, written in the stars kan det inte vara ett mer poetiskt uttryck för att något finns "på" internet?)?
Grymt fint, fast fruktansvärt otäckt högt. Jag har en längtan till att våga mig upp till de höjderna. Fast, nej, jag är så vansinnigt höjdrädd. Tjuvkikar på bilder när tillfälle bjuds.
Fast, nu kan jag klättra upp på mitt eget hustak utan att på svindel. Hmm, alltså kan man bli mindre höjdrädd om man övar. Tur att jag inte bor i N Y.
Eva, fantastiskt var ordet.
Oss emellan har jag lite svårt att tro på annat än det inneboende ödet. men när det nu var som det var och även bekräftats kanske det är dags för mig att syna de högre makterna.
Google är överskattat. BB ligger på Manhattan.
Stentorp, trevligt att höra om din fobi. Kanske gör bilderna lite nytta. Bungy jump nästa?
The Panic in Needle Park, en fin gammal kultfilm. Vill jag minnas.
Javisst är den. Pacino gjorde sig väldigt bra. Vill också jag minnas.
Och något år därpå kom (i mitt tycke) mästerliga Scarecrow med Al och av samme regissör, Jerry Schatzberg.
Skicka en kommentar