Grabben tar
studenten till sommaren.
Han, hans kompis,
min fru och jag surrade över var sin pizza kring skiva, flak och
ställen. Plötsligt uppkom möjligheten att min fru och jag skulle
kunna gå på studentmiddagen.
Ja, den är även
till för föräldrar och sån skit, sa kompisen.
Den repliken satte
igång tankeverksamheten hos min fru. Men det var jag som reagerade
blixtsnabbt.
Jag är skit!
Och jag är
förälder, instämde min fru.
Inlägg
2 kommentarer:
Jag vet inte hur det kändes men okul skulle jag tro eller tycka. Det är svårt när man blir behandlad så i ord tycker jag, och tycker nog att det är viktigt att reagera. En elev jag tillrättavisade häromdagen i korridoren (hon eldade på ett halsband) kallade mig "käring" när jag var på väg därifrån. Jag hade väldig bråttom till nästa lektion och var superhes så jag lät det vara. Jag tänker på det fortfarande. Varje gång man låter bli befäster man något. Jag vet inte, jag kanske är färgad av det när jag läser vad du skriver som jag förstår också handlar om vad man fokuserar på.
Jo, lite färgad kanske du är.
Jag tog det från den skämtsamma sidan, delvis för att kommentaren var obetänksam men för den skull inte rå. En ursäkt kom också omgående.
Slutet gott, allting …
Skicka en kommentar