Bostäder och själar

I Hallonbergens centrum i går berättade vänsterpartiet om den bostadspolitik de tror på för Sundbybergsborna. Ballonger delades ut till alla glada. Jag blev utan.

I ett blad, som gavs till åhörarna, stod en notis om att den som inte har råd att köpa en bostadsrätt i centrala Stockholm i stället kan bjuda på vårdcentralen Serafen. Och varför inte, det är ju det en möjlighet att skaffa en familj av alla de slag med tanke på den strida strömmen patienter. Vad gäller de inre demonerna tror jag de skulle lugna ner sig med tanke alla vita rockar som skulle fladdrish förbi. (Jo, grabben och jag såg ”Ett öga rött” i eftermiddags och vi skrattade gott många gånger åt alla träffsäkerheter och pinsamheter. Filmen var förvisso utdragen men gussilago är fantastiskt vackert ord.)

Frågan är vad som ska säljas ut när bostadshusen och andra kommunala såväl som statliga verksamheter är minnen blott. Jo, jag tror det gäller att ha sina kanoner laddade, jag menar alltså listan med klassiker, som kommer att vara en outsinlig källa för både inspiration och villfarelse. För den som vill tjäna sig en framtida hacka säger jag inte koncern, synergi eller andra bokstavskombinationer som xml och adhd. Nej, jag säger själar – döda själar. Nikolaj Gogol visste vad han skrev om för en sisådär 150 år sedan, men så var han också ryss och han var väl troende ortodox och hade han levat idag hade han firat påsk. Det gör grekerna och om jag uppfattade det rätt så gör syrianerna det också, i varje fall de som stiligt uppklädda besökte den ortodox-syrianska kyrkan vid torget i Hallonbergens centrum. Det är där allting händer.

Glad påsk.