torsdag 18 juni 2009

Yeah

Härom natten drömde jag att jag satt och fikade. Mitt sällskap satt i en fåtölj. Själv satt jag bakom fåtöljen vänd ifrån. Ändå lyckades vi ha en konversation. När vi kom in på ett engagerande ämne blev jag så till mig att jag hällde ut kaffet över fåtöljens ryggstöd. Kanske argumenten inte bar eller så ville jag diskutera på ett bekvämare vis.
Morgonen därpå lirade jag petanque (alltså boule på svenska) och dagen därpå upprepade jag proceduren. Att lira i lag är inte alltid lätt, men det gick bra för klubben och efter tjugo timmars spel ligger vi strax under toppskiktet i serien.

Jag har aldrig sett någon konsert med Patti Smith och i helgen missade jag således Nick Cave och det är väldigt länge sedan, faktiskt Kicking against the pricks-sedan, jag såg den lekfulle allvarsamme och hans Bad Seeds. Då såg det ut så här.
Och det här är några ögonblick och låtar efter att ett vrålande ”yeah” tillsammans med ett larmande komp inledde konserten med I’m gonna kill that woman.
Tiden den går, symbolerna består. Yeah.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har flera gånger drömt att jag har en konversation med just herr Cave. Vet inte varför. Kanske för att han brukar beröra emotionerna när han skakar loss.
Fast jag har drömt att jag diskuterar ölsorter med New Order också, så det är nog bara bluff alltihop.

Mikael K sa...

Bluff?! Säg inte det.
Själv är jag övertygad om att jag varit lokförare åt såväl Johnny Cash som Specials.