fredag 6 januari 2012

Ljug och val


Det häftiga med filmdramat Nader och Simin – en separation är det igenkännbara. Att en lögn svider vare sig man kan sitt språk eller inte, vare sig man är gift eller pluggar geografi, vilken klass man än tillhör. Men nyanserna i det som vi kallar för verklighet – på film eller i livet – går i färg- och kontrastrikare skalor än så. I Asghar Farhadis berättelse vet jag till slut inte vem som talar sanning och när så sker, i hur hög grad uttalandet, kanske övertygelsen, består av ljug.

Nu kanske det låter som att filmen är svår att följa. Inget kunde vara mer fel(!). Vad filmen lyckas visa är att människan är komplex. Och när hon, eller han, gör slut, får det följder på flera sätt. Farhadi visar hur även barn är medvetna om processerna, men hellre stänger av känslorna än tar in grälet, konflikterna, lögnerna. I längden fungerar det inte. För varken barn eller vuxna. Och det jävliga, eller fina om man så vill, i kråksången är att även de små måste välja. Det är en del av att växa upp. Även den insikten, som övergår till handling, gestaltar Farhadi under dryga två timmar, som hos mig framkallar både glädje och sorg.

Nader och Simin – en separation fick Silverbjörnen i Berlin för ett år sedan. De båda huvudrollsinnehavarna, Peyman Maadi och Leila Hatami, fick var sitt skådespelarpris. Filmen – sa jag att den är iransk? – är nominerad till Golden Globe för Bästa utländska film. I motsvarande kategori norpar den en Oscar den 26 februari.

Här är tre recensioner: DN, SvD, GP.

2 kommentarer:

Jah Hollis sa...

Kan man lita på det? :-)
Jodå, jag känner till filmen och har läst gott om den. Men jag ser ju så sällan film nuförtiden (främst pga osociala arbetstider) så den känns nästan för svår för mig att bara hoppa på så där. Men jag hade tänkt försöka ta mig iväg och se Tinker, tailor, soldier, spy. Vad tror du om den? Den var 2011 års film enligt engelska Uncut.
Bowiequizet blev dessvärre inställt eftersom det var för få lag som ville tävla. Så jag vet inte vilken nivå frågorna låg på. Men jag tror att Baal kan ligga på aningen för hög nivå.

Mikael K sa...

Även Sight & Sound hyllar den. Definitivt värd ett besök, inbillar jag mig.
Läste en intervju med fotografen som påpekade att hans holländska bakgrund och Alfredssons svenska bidrog till ett slags distans som var positiv för filmen.