Jag missade att Paul Newman dog förra veckan. Och en gubbe hit eller dit kanske inte spelar så stor roll, men det gör det ju för den här snubben förgyllde rätt många ögonblick, speciellt i ”Butch Cassidy & Sundance Kid” och ”Blåsningen” med Robert Redford gånger två och Katharine Ross. Den vackra cykelscenen i ”Butch…” berättar lätt och ledigt om den tid som kommer och om vilka riktningar bångstyriga känslor kan ta. Nostalgi när den är som bäst - på amerikanska i varje fall.
”Blåsningen” var en av de första böcker jag plöjde och sedan återvände till nästan på direkten. När jag väl såg filmen tyckte jag att Redford och inte Newman skulle spelat den världsvane skojaren Henry Gondorff. Givetvis var jag ute och cyklade.
”Cool hand Luke” ska jag också nämna. När jag kokar ägg, tänker jag ofta på den filmen och scenen där Newmans rollfigur käkar väldigt många.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Man missar väl inte att en av de snyggaste manliga skådisarna som setts, har gått ur tiden. De coola blå ögonen, den romerska nosen, näsan heter det nog, ja, rubbet.
Hååller med slow mo, en gubbe mer eller mindre, men det gäller självklart inte när Joe Strummer dog. Då ska det vara uppställning, hyllning och allsång hela natten. Death or (and) glory. Likaså när nån Ramone dör. Allsång till Blitzering Bop hela natten lång. Paul Newman; konservativ, snygg, gjort mycket bra, men va f-n, man måste skilja på nostalgi och nostalgi
Paul Newman dyker ständigt upp som quizfråga och det är ett säkert tecken på att man som skådis finns någonstans i folksjälen. Frågan om hur många ägg Cool Hand Luke åt har till och med varit med två gånger under den tid jag varit med och quizat.
Skicka en kommentar