De senaste morgnarna har jag varit så trött att jag nästan höll på att dratta i diket, men mina två hjul lyckades balansera min lekamen och jag rullade ända fram till arbetsplatsen, så pigg att jag hoppade över kaffet men naturligtvis hinkade i mig två glas vatten. Rakt av ner i gommen. Mums.
Idag åkte jag kommunalt. Transporten under jord har sina fördelar men den blir lätt ett sömnpiller med gratistidningen, boken eller hörlurarna. Trots krängande vagnar (lite grann), telefoner och munnar redo att pokulera är det ofta väldigt tyst i tunnelbanan morgontid. Och så må vara. Morgonstund har guld i mun, eh.
Givetvis tog jag en kopp jobbkaffe i morse och hällde bara i mig ett glas vatten. Timmarna förflöt smidigt. När jag mitt på dan bröt upp och kommunalade mig iväg till fortsatta tjänster äntrade en andraklass tåget. Genast åkte mackorna och vattenflaskorna fram. Pojken, som satte sig bredvid mig, flaxade med armarna och jag kom att tycka att han störde, när jag erinrade mig själv skutta omkring och vilja ha kompisarnas och frökens uppmärksamhet.
Nu har vi tysta leken, sa en av lärarinnorna.
Inte särskilt länge kunde pojken hålla sig. Definitivt en guldpojke med andra ord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Saliga äro de olydiga.
Som visar vägen. Amen.
Vi kan i alla fall lova varann att aldrig leka den leken i bloggvärlden...
i så fall kommer alla att förlora.
Kommunala hjälpmedel är faktiskt något jag saknar från stan, man upplever en slags gemenskap i trängseln på T-banan 07.15. Colgate, Axe, Comfort, Via och leverpastej i en skön blandning. Upplever aldrig sånt i min Toyota.
Tog t-banan idag och hade ett intressant samtal på vägen. Detta till trots föredrar jag två hjul framför många! Så undrar jag om det inte var toyotan som Stentorp beskrev i alla fall ;-)
Stenstorp, håller med om gemenskapen men det beror på dagsformen. Ibland känner jag mig istället som en bit i en korv, som är på väg att skinnas in (så görs väl korvar?) eller stekas och käkas upp. Lämmeltåg frestar på.
Asd, att snacka med främlingar under jord är en höjdare. Men när tåget väl kommer upp till ytan (mest gröna och röda linjen) så är det rätt vanligt att tystnaden åter trycker. Märkligt.
Skicka en kommentar