Eftersom jag i början av veckan mottog ett förtäckt hot per telefon om att få uppleva otrevligheter och sedan dess reagerat lite extra när telefonen ringt och även vänt mig om några för många gånger och känt mig som en olustig Orfeus, skred jag in till polisen och dryftade saken.
Någon anmälan blev det inte men det var skönt att prata med någon i uniform. Mörkblå, grön, vit spelar ingen roll. Enhetlig klädsel inger förtroende. Det gäller så klart även på planen, läktaren och i sinnet. Ränderna går aldrig ur en och är svåra att tvätta bort. Jag tycker det är tråkigt att Bälinges fotbollslag lägger ner verksamheten samtidigt som ett flygbolag spyr ut chauvinistisk reklam.
På Dagens Nyheter var de i torsdags upprörda – och det med rätta – över att EU-politikerna bråkar om hur man ska tackla den globala uppvärmningen. Två gånger publicerades texten (i Stockholmsupplagan i varje fall) i fem respektive fyra spalter med olika rubriker och med foto i både färg och svartvitt. Att bläddra fram och tillbaka mellan sidorna 22 och 24 förstärkte min privata paranoia och jag var faktiskt tvungen att vända mig om. Givetvis var ingen där. I stället la Eurydike mitt emot mig huvudet på sned och citerade något smutsigt detaljrikt. Sedan lyssnade farbror Blå som sagt var.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Bra låtval, trots att du verkar haft en taskig vecka. Lusten ska bestå.
Tror att jag hörde den dära låten på en viss 40-årsfest......visst nåra taskiga "gubbrockare" som lattjade......
Va, vem kallar ni 40???? Nä, skämt å sido så är jag glad att du kom iväg. Ibland räcker det att få lämna över.
Lattjo lajbans, javisst, men var det verkligen 40? Var det inte ett steg in i mellanåldern, då och där alla siffror transformeras till hey ho, let's go.
Att lämna över var precis vad jag sa till farbrorn. Han såg först lite perplex ut, men sedan tog han emot.
Skicka en kommentar