Vi människor är rätt sammansatta. Vi är de vi är och vi har våra bilder av vilka vi är. Inte alltid stämmer de, bilderna alltså, överrens. Men vi går inte itu för det. Tur är det. En vass brödratrio uttrycker saken på det här sättet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Påminner mig om en historia när E lämnade sin två/tre-årstrots bakom sig. Hon hade haft en period av bråk och skrik och gnäll men en dag sa hon plötsligt till mig; mamma, jag är tillbaka nu. Jag frågade såklart var hon hade varit. Bakom spegeln, förklarade hon då.
En till oss närstående person analyserade då det hela genom att förklara att trotsiga barn kanske inte vill vara just trotsiga men kan inte styra sitt beteende och känner det därför som om dom stod på andra sidan spegeln och tittar på sig själva.
Tänkvärt tycker jag.
Fruktansvärt bra scen, Slomo. Sannerligen en bra illustration till det du skriver, lätt obehaglig. Har du läst HC Andersens novell Skuggan? Tror jag att du skulle gilla.
Ja, tänkvärt. Och fint.
Skuggan har jag! I sagosamlingen.
Bröderna Marx håller fortfarande, inget snack om saken.
Och den musikaliska kommentaren till detta måste väl då vara:
www.youtube.com/watch?v=iwu3D-Luo-E
Undrar vad han ser i sin spegel i dag.
Skicka en kommentar