Gammal, grönbete, George

Sjönk ner framför Up in the air och gladdes av sarkasmerna om tekniktilltro och relationsrädslor. Att människor inte ska behöva träffas är ett av filmens teman. Och om man träffas är det för att göra slut – i det här fallet, den här filmen, sparka någon från jobbet.

Det är en fin berättelse om hur enkelt det är att välja att leva ensam men hur svårt det kan vara att genomföra det. George Clooney har nog varit bättre i andra filmer men här framstår han som en fullständigt egen blandning av en flera decennier gammal whiskey och en kalv på grönbete. Han spelar med en naivitet som både bränner och svalkar, och han ter sig som vår tids Cary Grant med de grå tinningarna, de nätta men bestämda läpparna, smilgroparna som liknar turkiska fruktknivar och som gestaltar en person som hur mycket vilse denne än går i verkligheten, så fallerar aldrig tolkningen av karaktären. Tung, gedigen professionalism.

Att slutet i filmen inte är happily ever after eller på den vägen är det eller det här var bara underhållning får mig att ta sats till nästa framträdande med den jovialiske och snudd alltid roande amerikanske skådespelaren.