Årets vackraste

När året nu går mot sitt slut och alla listor över de gångna tolv månaderna sammanställs hade jag en idé att ranka de bästa, eller ännu hellre de vackraste, filmscenerna. Vid närmare eftertanke visade det sig vara lättare sagt än gjort. Därför väljer jag en scen: årets vackraste alla kategorier.

Den är ett samtal mellan tre människor. Två av dem talar i telefon med varandra.

En kvinna pratar med sin älskare på andra sidan luren. En manlig beundrare iakttar henne i en lokal mitt över gatan. Ju ömmare hon pratar med sin hjärtevän desto intensivare föreställer sig beundraren vilken underbar kärlekskonversation han har med kvinnan han betraktar och är djupt förälskad i.

Regissören Nadine Labaki spelar själv rollen som kvinnan. Hennes motspelare heter Adel Karam. Han fyller i hennes ord, hon svarar honom (givetvis utan att veta om det). Scenen är iscensatt med en förtjusande och förförisk lätthet. Replikerna strilar lika skönt som om de vore vattendroppar mot hud. Spelet från Labaki och Karam (den tredje, mannen på andra sidan luren varken ser eller hör vi) utstrålar en sådan glädje och sensualism att jag vid minnet av dem blir knäsvag. Deras leenden är markanta och mysiga.

Klippningen har gjort mycket av jobbet i scenen, men rytmen fanns nog redan i manuset. Filmen, ”Caramel”, är en libanesisk dramakomedi.