En röst, en man

Det mest minnesvärda idag var inte att vi ajournerade oss över sommaren eller
att jag sprang 19 minuter eller
att arkivet börjar få form
nej
det jag kommer att minnas är att när jag går in i Hallonbergens centrum hör jag en röst säga:

När jag får ett riktigt jobb ska jag bjuda dig på pizza!

Orden sägs innerligt, nästan naivt, som om de uttryckte en dröm. Jag hinner tänka att så där lät det ungefär i tonåren inför första jobbet och tanken på kronorna som redan brände i fickan.
Jag vänder mig om och tittar på personen ifråga. Han är man. Medelålders. Har mörkt hår. Säkert sydamerikanskt påbrå. Hans kompis, som står med ryggen mot mig, kan vara arab att döma av hårets svall.
Det ska jag göra, säger mannen med eftertryck. Bjuda dig på pizza.