Midsommar, marguerita, mossad

Marguerite Duras genomförde en rad märkliga projekt i form av romaner och pjäser. Hon filmade också och egensinnigast av allt som hennes späda uppenbarelse åstadkom tycker jag är hennes två filmer India son och Son nom de Venise dans Calcutta désert. Båda långfilmerna har nämligen samma ljudband.

Jag vill tro att franska Marguerites ande svävade omkring – i likhet med en massa andra levande och döda – när vi snackade och firade midsommar.

Två gånger riktade jag telefonen, tryckte på knappen och sim sa la bim rörde sig bilderna.

Den första filmen heter Mossad.



Den andra har ännu ingen titel och kanske lika bra är det. Eller kanske den skulle kunna heta marguerita? Lagom läskande en skön midsommarafton.