Häromdagen öste det ner och min fru sa för en gångs skull att vädret, smattret mot fönsterrutorna var som tagna ur en film. Det brukar vara jag som kläcker referenser till vita duken.
Hur som helst så läste jag en nyhetskrönika om Irak och amerikanska krafter, kommersiella sådana, kanske också kallhamrade. Det är en spännande text Jenny Nordberg/SVD skrivit. Den är utformad som en prolog till en politisk thriller eller något slags konspiration. Typ ”Yrke: Reporter”, ”Syriana” eller varför inte ”Tredje generationen”.
Det skulle kunna kallas film noir. Modern sådan. Regnet. Eller hettan. Ödsligheten. Gärna garnerad med improduktivitet. Du kommer till en flygplats. Du möter en främling. Och han, det är ofta en han, bjuder inte på geléhjärtan eller något annat godis.
FRA gör sig inte på film, kan min första tanke vara.
Så fel jag har.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Och så finns det andra filmer eller teaterstycken som väntar på att bli producerade - sa hon kryptiskt.
Huga. Semester kostar. Och smakar därefter.
Hallå!
Såg att Terrassen är en av dina favoritfilmer. Är det Chris Markers kortfilm Terrassen vi talar om här?
Ja, Jah. Absolut!
Faktum är att när folk frågar (och det händer ju då och då) vilken som är den bästa film jag sett så svarar jag Terrassen. Den gjorde ett fantastiskt intryck på mig första gången jag såg den. Få känner till den, men fler känner ju till De 12 apornas armé som är byggd på Terrassen (oj, vilken ordvits).
Jag har faktiskt ett blogginlägg om Terrassen på gång sedan jag upptäckt att den nu finns i sin helhet på Youtube.
PS. Här är den. DS.
www.youtube.com/watch?v=3RvmJan17q8
Ja, håller med, den är en av de bästa filmerna alla kategorier. Jag har haft tur att få se den på bio. Några gånger faktiskt. Gilliams film däremot var lite för förklarande och pedagogisk, för mycket Hollywood, säkert.
Ser fram emot ditt inlägg.
Skicka en kommentar