tisdag 26 augusti 2008

Askungarna Arne & Anna

På promenaden vid Stockholms ström såg jag dem direkt. De förälskade. Både han och hon var på väg åt var sitt håll. Ingen av dem kunde slita sig ifrån varandra. Kvinnan kastade blickar omkring sig och en av dem landade på mig. När hon tittade åt mitt håll såg hon igenom mig. Hennes bestämda och samtidigt förvirrade ögonen fortsatte sedan sin vandring.

Ett stenkast bort satt ett yngre par med var sin hörlur. De lyssnade på en ganska taktfast låt, för killen höll takten genom att pussa tjejen på kinden. Puss. Pu-pu-pu-puss. Puss, puss. Och för att inte tappa rytmen, tror jag, slog han tummen mot låret. Puss.

Jag tänkte att Love is in the air eller någon annan lämplig sång borde spelas av en gatumusikant. Men nada. Bara trafikbrus, mobiltelefonröster och måsskrin. I stället såg jag skon på räcket. Som säkert tillhör eller kanske väntar på, just det, Askungen. Eller är det någon annan som hoppas på en bal på slottet elller i underjorden? Arne eller Anna? Någon?


5 kommentarer:

Staffan sa...

Den här texten var lite extra fin, tycker jag.

Alla smutsiga detaljer sa...

Jag vill vara Anna eller Arne men jag är ju bara Alla, Smutsiga. Höstromanser funkar alltså också, hoppfullt nu när horoskopet aldrig slår in.

Mikael K sa...

Javisst, love is in the air, puss på er båda!

Anonym sa...

1-0 till stan, igen. Äkta romanser ser man inte i svampskogen, hör bara talas o de finns...

Mikael K sa...

En korg med kantareller smäller rätt högt. Sen kommer säkert resten som ett brev på posten - eller som en puss på kinden.