Det gäller att arkivera och att placera saker och ting där de hör hemma. Idag fick jag beröm på jobbet. På kvällen var jag på fjortonårskalas och smaskade kycklingspett med ugnsbakad räfflad potatis och tsatsiki. Till efterrätt vankades gräddtårta med jordgubbar. ”I don’t like Mondays” sjöngs en gång. Que?
Till maten berättades om ett konfirmationsläger som spårat ur så där lite grann med nattvak, idogt rännande och ett skönt ifrågasättande av gudomliga handlingar. Tron på Gud kan jämföras med att intellektet bryts. Sa grabben på´t ungefär.
Födelsedagssången värmde upp stämbanden och vad som komma skulle till spelpresenten Sing star. Att sjunga Supremes ”Baby love” gör en glad. Det låter som det låter (i varje fall när jag tar ton) men glad blir jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Väldigt fint formulerat, väldigt fint tänkt. Arkiverad glädje. Det uttrycket ska jag försöka arkivera. Det borde man bli bättre på. Och 14-åringen verkar smart som tusan. "Gud är en metafor för det vi inte förstår". Så brukar jag säga. Men jag är lite äldre ... och svensklärare.
Att få beröm är härligt. Att ge andra beröm är också väldigt fint, speciellt när man ser vilken god effekt det kan ha.
Verkar vara fantastiskt att gå på 14-års kalas. Vem spelade I don´t like mondays? Fördelsedagstonåringen eller dess mor?
Håller med om att valet tycks lite underligt, just på en måndag.
Konfirmationsäventyren och gudatron står sig, generation till generation...
Eva, varma ord från dig :)
Grabben är grabben smart och slö som den tonåring han är.
Visst är det härligt med beröm, dels att lapa i sig och se när andra lapar - och växer. Det kanske inte ska jämställas med elixir, men näring ta mig tusan.
Stenstorp, BR-låten var min association så jag är skyldig till både tanke och dåd.
Tonårskalas är väl helt enkelt bäst, så länge man nu får tillträde.
Skicka en kommentar