Jag minns inte allting jag sagt, gjort, tänkt eller planerat. Den vetskapen skruvar till det ibland och får mig att undra över om jag någonsin kommer att få uppleva den speciella händelsen eller den känslan igen. Det där sista kan jag såklart inte glömma!
Jag höll på att slå en kullerbytta av förvirring, när jag i går morse i DN läste en artikel (hittar inte den på nätet) om demensdiagnostik, som hade följande ingressinledning: "Det är viktigt att inte glömma minnet när man blir äldre". Jaha, undrar jag och hur ska jag som gammal komma ihåg att inte glömma minnet? Med en post-it lapp? Ett snöre runt fingret?
Av samma tidning blev jag i en trevlig artikel påmind om 4 LP-skivor från 1977. Några år senare liftade jag och en kompis till Berlin. Det var mellan jul och nyår. Snön vräkte ner. Otroligt nog kom vi dit snabbare än tåget. Kylan bet ändå. Vill jag minnas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Själv är jag både glad och ständigt påmind om att jag inte minns vad jag sagt (och gjort) i alla lägen. kan det bero på att man pratar och gör för mycket jämnt?
Ett tips kom då från en patient med demenssjukdom; Post-it lappar.
Hepp!
Å så var du där !! I berlin! Då! Även om det inte var -77, så ialla fall.
Avundsjuk. Ska inte fråga om du var på den där baren som också står omnämnd i artikeln (ligger längre ner på gatan...)
Post-it får det bli.
Just den baren hängde jag veterligen inte på. Men ärligt talat blev det många barer. Många.
Lite lustigt är det att duktiga DN tycks ha förväxlat omslagen till Low och Heroes. :-P
Bra skivor är det iaf, och jag har (eller har haft) tre av dom i min ägo.
Förväxlingen är nog en nätsjuka. Den fanns nog inte i papperstidningen. Det borde jag reagerat över.
Skicka en kommentar