Dramatikern Harold Pinter dog på julafton.
Ett djupt andetag. Andan.
Det kan verka som om en evighet passerar mellan några av hans repliker. Och så sant som det varken kan sägas eller skrivas: tystnaden talar.
Guardian, Washington Post & DN skriver om Pinter och hans pjässkrivande och hans politiska ställningstaganden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Jag kan förstå att du gillar Pinter! Du är mycket för mellanrum du med. Luckor kallar man det visst. Fast inte julkalendersluckor ...
Jag har precis läste en bok som jag fått rekommenderad, Kicki och Lasse. Har du läst den? Den bara flöt förbi, hej hej och ajöken. Kanske beror det på att jag trissade upp mig själv så över The Gathering.
Spännande, KoL tyckte jag mycket om, inte minst för baklängesberättandet och att slutet för Kicki i och med sjukdomen närmar sig - och ställer allt på sin spets.
Jag kände att jag inte kom fram till Kicki och Lasse, jag vet inte varför. Ibland kan jag se att en bok som rekommenderats mig av någon som jag inte respekterar riktigt, blir svår för mig att uppskatta - en dålig sida hos mig. Men med Kicki och Lasse var det inte så alls. Tvärtom. Någon vars omdöme jag uppskattar mycket rekommenderade den. Så därför blev jag förvånad över min egen reaktion. Du har rätt i det du säger om boken, så är den ju skriven. Men det grep inte tag i mig. Jag tror att jag inte fick något helhetsgrepp om den, drunknade inte i den som man ska när det ska bli bra.
Förstår din känsla när rekommendationerna "tar över". En bok, film eller dylikt kan ju inte bli så mycket bättre än "bra", "mästerlig" etc. Genast blir läsningen (eller tittandet) upphöjt till en nivå du inte själv valt och även har svårt att bortse ifrån.
Det här spelar marknadsföringsbolagen på och speciellt inom filmens värld går vi mer än gärna och ser på filmer som inte intresserar oss.
Skicka en kommentar