I SVT24:s nyhetssändning igår vid midnatt uppgavs att under måndagen dog tolv barn i Gaza. Tolv. Ett fotbollslag och en reserv.
Vid nästa sändning en halvtimme senare var dödstalet tjugo. Alltså knappt två fotbollslag. Man visade även ett inslag från NRK med en norsk läkare Mads Gilbert från hjälporganisationen Norwac. Han berättade om några av de kroppsskador han behandlat och de amputationer han och hans läkarkollega varit tvungna att utföra under dagen.
När jag torkat tårarna hittade jag ett krönikecitat, som fick mig att le en smula:
The last time that I visited the Israeli occupied territories, I got chatting to a Palestinian. He was a secular, educated man who had worked in the US, so I was astonished when he told me that he would vote for Hamas. Why, I asked.
"Because every day, the Israelis find a different way to say 'fuck you'," he told me. "By voting for Hamas, I'm saying 'fuck you back'." I laughed at the time. But – stripped of all the diplomatic and strategic rationales – that seems like a good summary of the tragic and self-defeating logic that lies behind the fighting in Gaza. (Hela texten av Gideon Bachman, Financial Times, finns här. Idag läste jag även Guardians blogg om Gaza-tragedin samt Jinge.)
11 dagar, mer 600 dödade palestinier. Enligt Guardian. En hel jävla fotbollsturnering.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Varför fick det dig att le? Det är förfärligt!Det visar på hela hopplösheten. Inga alternativ utom en terrororganisation som Hamas.
Terrororganisation? Vilka är egentligen terroristerna? Jag är så oerhört trött på krig och ockupation, hur trötta ska inte barnen i Palestina, Afganistan, Irak, Darfur, Västsahara och så vidare vara. Sluta NU!
Absolut, ASD. Nu får det vara nog!
Eva, att reducera Hamas till en terrororganisation fungerar inte. De blev det största partiet vid det demokratiska valet förra året. Hamas har en politisk och en militär gren. Huruvida och i så fall hur mycket gränserna mellan grenarna flyter vill jag inte ge mig in på. Att Hamasraketer riktas och bomber faller mot israeler kan tyda på att grenarna är överens, men det behöver inte vara så.
Ironin ligger i den citerade Hamasväljarens upplevelse av ett israeliskt ”Fuck you” och hans enkla, kalla det simpla, tillfredställelse att svara med ett likadant ”Fuck you” med demokratiska medel – sin röst.
Skicka en kommentar