Kvart i ett i morse i natt gjorde jag mig redo för resan hem efter en fest med vin, poesi och sång. Ja, en hel del snack och litta verkstad stod också på menyn. På pendeln norrut satt en djupt fokuserad tonåring med luvan nerdragen och hörlurarna fastklistrade. Hon hade passerat som vilken svartklädd yngling som helst, men nu pryddes bokpärmarna hon höll i handen med årtalet 1984.
Tolv timmar senare cyklade jag till träningen och for förbi två sexåriga knoppar.
Du vet han Martin Luther King, frågade den ene.
Jae, svarade de andre osäkert.
Han är bra!
Framtiden är här, skulle jag kunna säga. I Gaza är situationen värre. Där har barnen svårt att sova, när husen skakar och fönsterrutorna går sönder. Det lär dröja innan de får ro att läsa George Orwell och fördjupa sig i den amerikanska medborgarrättsrörelsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Betänk att Orwells 1984 ligger 25 år tillbaka i tiden.
Arthur C Clarkes och Stanley Kubricks 2001 ligger åtta år tillbaka i tiden.
Princes 1999 ligger 10 år tillbaka i tiden.
När de skrevs och spelades in syftade de på en framtid som var långt framför oss. Nu är den framtiden bakom oss.
Blade Runner utspelar sig 2019.
Tio år kvar...
Och då har säkert verkligheten överträffat dikten. Flera gånger om!
Herregud, Jah, jag blir rent snurrig av din matematik, men som tur är har jag ju hjärtat i dystopins värld så jag fattar vad du menar. Det som pågår i Gaza är fruktansvärt. Det är en befolkning som verkligen skulle behöva få läsa och få lugn och utveckling. Det gör mig mycket ledsen, det hela.
Skicka en kommentar