Grabben lagade middagen ikväll. Salladen med isberg, rivna morötter och tomat kryddade han själv, trots att han inte äter blandsallad och inte tycker om dressing. När han mixat klart det gröna röda orangea sköna kunde jag inte låta bli att fråga om blandningen inte såg god ut.
Nej, svarade han kort och gott.
Jag var med i köket sådär vid sidan av hela tiden och gick honom på nerverna. Jag är ivrig och aningen petimetrig ibland, så strax innan vi skulle sätta oss till bords fick jag gå ut och hämta andan. Bra var det. För salladen slank ner, liksom hamburgarna och riset. Ost- och kesellaröran svängde jag ihop; det finns gränser för vad och när det ska göras i köket – och framför allt vem som ska utsättas för röriga geggor. Efteråt rapade jag vid bordet. Det händer aldrig annars.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Tycker man ska rapa, när det känns nödvändigt. Kan inte vara bra att hålla tillbaka.
Är för övrigt glad att du är igång igen, det var lite oroväckande "slow" ett tag. Jag vet, pausen ger återhämtning och är nödvändig för att bibehålla kvalitet.
Härligt, släpp nu kontrollen lite till ska du se att du får en kock till i hemmet.
Tackar, goda råd ger ger råg i ryggen. Spisen ska hållas varm.
Skicka en kommentar