Strax efter sommaren fick jag besked om att jag inte skulle få det där toppjobbet som verkade vara så fenomenalt kul. Jag hängde läpp ett tag men såg det sedan som ett kvitto på att det inte är så farligt att hoppa i vattnet.
Sedan dess har jag vant mig vid badtemperaturen och även kastat några bollar. Strax innan jul gjorde jag en för mig en annorlunda grej: jag ringde upp en kollega och frågade om tjänsten på hennes jobb var något för mig. Kan jag vara ärlig, frågade hon. Så det blev inget av det, men stärkt av motgången hittade jag på ett eget jobb hos en annan arbetsgivare och skickade iväg en spontan ansökan.
Kanske flaskposten kommer tillbaka, kanske inte, har jag tänkt. Och nu, en handfull veckor senare, har jag fått några fina passningar, som jag dribblat vidare med efter bästa förmåga. Jag tror inte mina försök leder till något nytt jobb. Och så vad då? Frågan är om öppet mål är något för mig. Dessutom finns det andra spelplaner att lira på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Kanske är det positivt bara det att det finns jobb man skulle kunna tänka sig att ta och som också finns att söka. Jo men visst måste det vara det. God fortsättning, förresten!
Nya tag, i år ska det ske. Jag har sökt två iår :-)
Fin tanke, Jah - en karamell att suga på.
Que sera sera, ASD ;)
Jag tror att du gör alldeles rätt i att söka, vem vet; kanske gömmer sig det där braiga jobbet runt om hörnet och tänk om du (jag) inte hade sökt det...
Sånger, den refrängen nynnar jag på.
Skicka en kommentar