Kastade kula och kom i slang med en äldre man som berättade hur det var när det begav sig på den goda tiden, den som var för mindre än två decennier sedan, när gemenskapen var en annan och tempot självmant och kanske även självklart tog en paus när så behövdes.
Mannen talade med stor respekt om hur äldre och yngre generationer verkade ihop. Nu var det annorlunda. Utan varken bitterhet eller ens nostalgi konstaterade han att livet förändrats. Bra var det med det. Vad jag mer kom att tänka på var att den äldre mannen sa ”honom” på samma sätt som hockeylegendaren Roland ”Rolle” Stoltz alltid gjorde, dvs honåm på fonetiska. Ishockey-VM startade för övrigt igår.
Imorgon ska vi på konfirmation. Själv har jag svurit kristendomens ed, men det var då jag sa ”hinna” istället för ”henne”. Jag kommer förresten ihåg ett svartvitt fotografi (men har glömt bort upphovsmannen), där det stod ”J’AI VU DIEU – IL EST NOIR ET FEMME” (jag har sett Gud – han är svart och kvinna) på en vägg. Hur som helst ska vi till kyrkan. Och besöka henne eller honom, kanske den eller det. Inshallah – om Gud vill.
lördag 25 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Konfirmation är ett ganska märklig fenomen. Jag gjorde som du, för 30 år sedan, vet inte det gjorde mig till bättre människa.
Hade ett samtal i eftermiddags med någon om att bada. I sjö eller hav. Att sjunka ned i vatten, bryta ytan. Det är nog det gudligaste jag vet. Och det är varken honåm eller hinna.
Hennom?
Skicka en kommentar