Det händer märkliga ting. När jag igår cyklar hem får jag se en man och en fem-sex årig kille spela fotboll på en grässlänt som har trettio graders lutning – minst. Pappan(?) sparkar upp plastbollen mot sonen(?), som gör en ansats att fånga leksaken. Men inte en enda gång når bollen fram.
Kort därpå cyklar jag i sakta mak förbi en kvinnan som går uppför en backe. Plötsligt rör hon på ländryggen. Rörelsen fortsätter genom magen upp till överkroppen och spikrakt mot skallen. Samtidigt som jag kommer upp jämsides med ser jag att hon gapar. Stort. Jag kan inte slita blicken från henne utan stirrar hypnotiskt in i hennes mörker. Hon gäspar. Jagaurheaui. Något sådant hör jag.
När jag kommer hem faller märkligheterna på plats. För i radion lanserar Jan Björklund militära straffsatser för skolan, som i 100 fall av 99 (!) kommer att omöjliggöra lösningar på problemen what so ever. Men i programmet Studio Ett möts han av nyanserad och konstruktiv kritik. Väckarklockan ringer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Herregud, vad är detta? En målning av Francis Bacon (kvinnan), något ur Kärlekens raseri (bollen, av någon anledning) och bara hemskheter när Björklund ånyo levererar sina okunniga förslag om skolan. Suck. Ingen kul natt, hoppas att du åt bacon till frukost.
Skön illustration till århundradets brott!
Eva, Bacon är en favorit, dock inte till frukost. Det gäller både målningarna och maten. Snarare till middag. Själve Francis tycker jag gör sig bäst på kvällen.
Stentorp! :)
Skicka en kommentar