Det oskrivna bladet fylls i med omgivningens hjälp. I dag låtsas jag inte om arv, gener och andra närapå förutbestämda faktorer. Inte i morgon heller.
När jag käkade lunch i veckan satt en kvinna med en plutt till pojke i famnen vid bordet mitt emot. En låt av Madonna fick den unga mamman att sjunga med. Stressen rann av mig när refrängen kom. Jag tuggade, smakade, svalde. Salladen smakade bättre. Nästa låt var Pink Floyds Another brick in the wall och den moderliga rösten fortsatte. Jag var på väg att ryckas med när jag hörde ett ga blandat med ett kluck. Det var den lille som bidrog på sitt sätt. Plötsligt tycktes ett nytt kapitel vara skrivet och en ny röst ljöd.
Inlägg
2 kommentarer:
Undrar hur det gått om dom spelat Pink Floyds Mother från The Wall. Fast det är ju inget man brukar höra på lunchrestauranger och inget speciellt många kan sjunga med i. Så fundera inte över det. :-)
Kan inte tänka att det skulle bli succé med en sådan fin (förvisso becksvart) sång. Men det är klart, någon gång skulle det säkert sättas i halsen :D
Skicka en kommentar