Cyklade rakt in i kontorstidernas verklighet i måndags och har knappt styrfart. Jag är i gott sällskap i varje fall sett till de individer och blindstyren som tar vägarna i besittning. Vissa cyklister envisas med att styra kosan åt vänster – i mötande trafik. Andra trampar i bredd. Eller så stannar de hux flux. Jag visar dock stort tålamod, inte minst för sydeuropeiska turister som får syn på något, vecklar upp kartan och börjar peka – i den dryga meter breda cykelbanan – bara för att upptäcka att de är vilse i verkligheten.
Till och med när ett helt kompani med rekryter sackar min väg andas jag djupt men när jag möter en bil som sicksackar på banan – nota bene på cykelbanan – är jag tvungen att vifta med armarna. Bägaren rinner inte över men det känns fan så tungt att ta sig fram och jag svettas ymnigt. Och då har jag inte nämnt alla x”%&HÖF/(= fyrhjulingar som varken blinkar eller växlar.
Man kan skylla på värmen. Vädret spökar ju till och med för Christer Fuglesang. Även om han och jag inte riktigt sitter i samma båt. Kanske är det segling vi borde ägna oss åt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Oj, så där god kan jag inte vara:
http://allasmutsigadetaljer.blogspot.com/2009/04/lar-dig-trafikregler-eller-ak.html
Ja, segla! Navigare necesse est, sägs det. Fast du vet, jag ska inte säga något ju ... Men nästa sommar ska jag segla åtminstone en dag i Blekinge som blivit ett favoritlandskap efter denna sommar. Små avstånd, ekarna, skärgården, baden (före algblomningen) och så vidare.
Fuglesangs äventyr är spännande men det känns rätt ruskigt att så stora resurser så att säga går ut i etern när de behövs här på jorden.
Alla, så sant. Lite mer tuta och kör - ja, i varje fall mer tydlighet.
Håller med, Eva, om att mycket går till spillo när man siktar mot stjärnorna. Tänk att det inte kan räcka att kolla på den klara natten - från en segelbåt t ex :)
Skicka en kommentar