På vägen hem igår passerar jag den där konungastatyn. Nedanför sitter två själar omslingrade. Deras huvuden går ihop och plattar till perspektivet. Bara ölburken, som en av dem håller i, sticker ut. Deras kyss känner jag på trottoaren, gatan, i tunnelbanan, boulehallen, än en gång i tunnelbanan, när jag läser grekiska, somnar framför tv:n, vaknar mitt i natten. Läppar. Torrt i luften. Kyligt.
Dagens morgon innehåller en lika strålande scen, låt vara att de tu är unga, häftiga och på sina sätt fortfarande kvar i natten. De vajar aningen trotsigt på trottoarkanten där de sammanflätade förbereder sig på vad som komma skall – skilda vägar.
En av många fördelar med att kyssas är att du försvinner med den andre. Går upp i, in i. Ibland, nej ofta, är det nödvändigt att kyssas. Lika nödvändigt är det att försvinna. Jag tycker att Jimmie och Göran borde låta sina tungor mötas. Vem vet, de kanske går upp i varandra och försvinner? Något gott kan komma ur situationen. De kan till exempel komma ut och bli som vanligt folk. Som du och jag. Eller lite snälla i varje fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Den här bilden kommer för mig:
http://fractalontology.files.wordpress.com/2009/07/magritte-the-lovers.jpg
Kul bild Eva, fast jag ser en äkta tungkyss framför mig. Tror de bägge är understimulerade och är i behov av erotik.
Ja, men det var mer det där med blindheten, förstår du. Men jag gettar din point!
Tänkte själv på den, Eva.
Och även den här dikten (om jag minns den rätt):
"Vacker av lycka.
Ful av olycka.
Synlig för de blinda."
av Paul Eluard
Blött är det säkert, Stentorp. Riktigt blött :)
Skicka en kommentar